Ölets historia i norden

Ölet föddes i Asien och det dröjde lång tid tills ölliknande drycker började konsumeras i Norden. Mjödliknande drycker verkar dock ha druckits i bland annat Danmark runt tiden för Kristi födelse. Man har inte hittat fynd i Sverige över tidig ölkonsumtion innan Kristi födelse men ölliknande drycker har med största sannolikhet konsumerats även i Sverige för flera tusen år sedan.

Tidiga fynd

År 1921 gjordes ett sensationellt gravfynd i Jylland i Danmark. Man påträffade en urholkad trädstam med ett lock av trä. Detta var en grav och inuti denna grav, som dateras från äldre bronsålder omkring 1 500 f.Kr., fanns en kvinna. Det intressanta ur ölhistorians perspektiv är vad man fann i den lilla näverspann som befann sig vid kvinnans fötter. I näverspannen fanns intorkade rester av någon form av dryck. Man analyserade resterna och fann spår av vetekorn, tranbär, pors och stora mängder lindpollen vilket tyder på att honung varit en del av drycken. Denna dryck tros ha varit en blandning av öl, bärvin och mjöd som sedan smaksatts med pors. Pors är en låg buske med stark aromatisk doft som användes som smaksättare av både öl och andra alkoholdrycker. Den svenska ölhistorian går att spåra tillbaka till vikingatiden då mjöd dracks. Tyvärr finns inga recept kvar från den tiden utan de tidigaste bevarade recepten på mjöd är från 1500-talet. Det man dock tror sig veta är att mjöd smaksattes med örten angelika, pors eller honung. Mjödets rusgivande effekt antogs vara övernaturliga och man trodde att mjöd hade en gudomlig kraft som överförde odödlighet.

Medeltiden och framåt

Under medeltidens många år var öl den dryck som dracks till det mesta. Det spelade ingen roll om det var vardag eller om det var fest, öl var det som serverades som dryck. Intressanta fakta är att utanför Visby fanns ett kloster som hette Solberga. Här finns det bevis på att en nunna fick fjorton tunnor med öl varje år. Det motsvarar alltså fem liter per dag. Andra bevis på att det dracks kopiösa mängder med öl är statistik från den årliga festmiddagen i Stockholms rådhus. Vid dessa middagar drack varje person cirka tio liter öl men vid vissa år visar statistiken att det var uppemot fjorton liter. Detta var på 1460-talet. Att det dracks så mycket öl har dock sina förklaringar. Maten var väldigt salt så det behövdes mycket dryck till maten. Att det vart just öl var för att alternativ som kaffe, te, mineralvatten och läsk fanns inte, vattnet från brunnarna gick inte att dricka och mjölk fanns endast på somrarna när korna gick på bete. Som tur var hade ölen inte så hög alkoholhalt utan motsvarade dagens folköl. Under 1700-talet gjorde brännvinet en stark entré och ölet tappade många brukare samtidigt som brännvinsmissbruket ökade snabbt. I mitten av 1800-talet började ölet återigen vinna mark och brännvinet tappa mark. Samtidigt introducerades det bayerska ölet i Sverige. Det bayerska ölet utvecklades så småningom till en svensk variant som blev det vi idag känner vid som det svenska lagerölet. Färgen blev ljusare, det var mildare humlat och hade en högre alkoholhalt. Pilsnerölet kom också efter några år och blev populärt och har sedan första världskriget dominerat det svenska ölutbudet.